Jag vaknade av att jag hörde röster från nedervånigen, var det möjligt? det ända vilkoret till att jag fick stanna hemma själv här i villan medans pappa och mamma åkte till sundsvall i en vecka var att dörren alltid skulle vara låst.. Jag tänkte efter till kvällen innan.. Men låste jag inte dörren? Vad ska jag göra, tänk om dem kommer upp hit, då har jag ingen chans. Jag kände hur paniken ökade i bröstet... Jag tog tag i täcket och drog de över mig. Jag måste gå ner, men tänk om jag dör av rädsla.. Efter ett tag så hade jag bestämt mig, jag går ner för trappen och ringer polisen. Jag gick upp från sängen och tog på mig kläder. Jag gick ut till hallen där trappan låg och tog ett jupt andetag och sedan gick jag ner ett steg.. När jag kom till 5 trappsteget så hörde jag ett vrån. Vad ska jag göra jag konstaterade att jag såg helt skräckslagen ut när jag såg min skugga på den vita väggen. Helst av allt ville jag upp, men jag måste ner till köket och hämta telefonen. Plötsligt så hörde jag steg närma sig trappen........

Fortsättning följer...

Kram Sara ♥